WHAT IS LOVE?
Vad går kärlek ut på igentligen i den ålder vi befinner oss i nu? Handlar det om att leva livet, som vissa anser eller är det dags att ta ett steg in i vuxenlivet då man blir tsms med någon för att man hoppas att det ska hålla så länge som möjligt? Kärlek för mig har alltid varit en svår del av livet då är jag en sån som har svårt att lita, har svårt att visa känslor och har lätt att få för mig att killen är en dålig sådan utan några anledningar. Jag är även en sån person som tragiskt nog inte vet vad hon har tills hon förlorat det/den personen. Detta har jag gång på gång fallit offer för och som det känns nu så har detta resulterat i att jag sakta men säkert sluta tro på kärlek, i alla fall äkta kärlek. Nu förtiden ser jag kärlek som bortom räckhåll, i alla fall för min del då jag konstant haft otur med det. Inte otur på så vis att jag fallit för dåliga killar utan för att jag inte tagit vara på bla en av de killarna som behandlade mig som en drottning. Var väll för rädd att våga visa honom samt mig själv vad jag igentligen kände för honom under vår tid tsms. Det var inte förrens det tog slut som jag verkligen insåg vad jag gått miste om och vad jag kände. Efter jag och denna person gjorde slut så har jag inte direkt haft turen vid min sida. Som det känns nu så finns det så många killar och självklart även tjejer som ger så falska förhoppningar att de säkert nästan själva går på det de säger. De är riktiga ormar som får en att tro att allt är så bra för att nästan sekund dra undan mattan för en och resultat av det är att man faller, faller hårt också om man nu verkligen börjat gilla personen. Varför är det så? Varför har folk så jäkla svårt att vara äkta, att bara säga det de verkligen känner/tycker? Jag menar, tjänar man verkligen på att leka med andras känslor, att se personen må dåligt efter att denne fått reda på sanningen om hur det ligger till? Och om det nu är så att man tjänar något på det, så måste jag fråga; vad är det man tjänar? Skadeglädjen av att ha den sorts makt över en person att man kan få den att må så pass dåligt att den inte vet vad den ska ta vägen? Nej, jag tycker det är så fel. Vi är inte längre små snorungar som kan springa runt med nya pojkvänner eller flickvänner, det funkar inte så längre. Det är dags att börja växa upp och inse vad kärlek igentligen innebär. Eller vem vet det kanske är för mycket begärt av vissa? Som det verkar just nu så är det de.
Stop playin', start being true to yourself and to the people around you!
