FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN VAD JAG ÄR BRA!
Det har varit en liten torka med skrivandet i bloggen IGEN. My bad, my bad men allt har gått i ett med studenten och planeringen för en hemlis som jag kommer dela med mig av i bloggen inom kort, so keep your eyes open.
Som sagt jag har tagit studenten nu, eller snarare det var förra fredagen alltså den 30 Maj 2008 och jag kan bara säga att det var det bästa jag varit med om (om man bortser från en viss händelse som inträffade senare på kvällen/natten). Jag vakna med världens bakfylla den 30 Maj, detta pga att jag hade natten innan firat min kära syssling som även han hade tagit studenten. Inte smart jag vet men hej vad gör man inte för familjen (?). Iallafall jag vakna med gammalt smink och världens huvudvärk så det var bara att ställa sig i duschen snabbt för att försöka fräscha till sig så gott som möjligt. Efter det så började stressen, med sminkning avklarad så startades en fototävling mellan min pappa och min mosters man, de skulle nämligen se vem som kunde ta mest bilder på mig under kortast tid. haha smartasses eller hur? Klar med det så satte jag mig i bilen för att köra till skolan och gissa om det tog lång tid pga någon avspärrning, självklart får jag panik men lyckas ändå komma fram i tid. Det blev dessvärre ingen champangefrukots för min del då jag hade lovat mamma att hålla mig så nykter som möjligt till min mottagning. Kl 10.30 skulle klassen fotograferas med sina studentkläder och studentmössa men tror du de håller tiden (?) No way, vi fotodes ca 1 timme senare än planerat, sedan blev d en sista lunch i vår kära matsal. Efter det gick allt extremt fort, från att sitta i aulan och öva på låten vi skulle sjunga då vi sprungit ut till själva utspringet. Kändes som allt gick på en sekund fast det igentligen tog 1 timme. När vi sprang ut så hade jag ännu inte insett att jag verkligen tagit studenten och den tanken har fortf inte smälts men det kommer väll antar jag. Väll ute på skolgården framför minst 700 väntandes föräldrar, släkt och vänner så sjöng vi för våra liv. Det var en blandad stämning av lycka men samtidigt sorg eftersom vi visste att det här var sista gången vi alla skulle vara samlad på en och samma plats. Det var lixom slutet på oss men början på våra individuella liv. Sen var det dags att leta reda på familjen och tro mig det var allt annat än lätt men tillslut lyckades jag hitta mitt plaket i vimmlet av folkmassan. Blev bemött med en grupp av människor som kasta serpentiner på mig och hängde det ena och andra runt min hals samtidigt som en annnan tog bilder. Humöret var på topp kan jag ju säga. Sen var det bara att stressa till nästa moment, nämligen flaket vilket jag kan säga är det ROLIGASTE jag gjort i hela mitt liv. Kommer aldrig någonsin glömma känslan av att åka på vårat dekorerade flak med öl/cider i örat och över hela kroppen. Var som nerdränkt i allt av det. Sminket rann, håret stripades men ingen brydde sig för dagen var vår, ingen annans. Vi åkte vår rout runt stan och blev dygnsura omvartannat. Tillslut efter 2 timmars åkande blev jag ikastad av min kära bror och bästa vän som hade varit m mig på flaket i fontänen vid plattan. Undra hur många som filma och tog bilder på oss igentligen, undra vart alla proffsbilder hamna (?). Efter det så mötte jag upp min kära bumbifamilj som skulle med på min mottagning :) Helt borta och halvdöv så kom jag äntligen hem och sprang raka vägen in i duschen för att få bort skiten jag lyckats samla på mig under resans gång. När det var klart så var det dags att hälsa alla välkomna, äta, fortsätta dricka (som om jag inte gjort det tillräckligt vid det här laget, haha). Folk strömmade in och jag kände mig tacksam över att ha så många som bryr sig om mig, och över att så många samlats för att fira en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Festen fortsatt till sent in på natten och vad som hände sen, ja ni det får bevaras i mitt och deras hjärtan.
P.s. bilderna läggs upp i nästa inlägg.
PEACE, LOVE AND RESPECT
Som sagt jag har tagit studenten nu, eller snarare det var förra fredagen alltså den 30 Maj 2008 och jag kan bara säga att det var det bästa jag varit med om (om man bortser från en viss händelse som inträffade senare på kvällen/natten). Jag vakna med världens bakfylla den 30 Maj, detta pga att jag hade natten innan firat min kära syssling som även han hade tagit studenten. Inte smart jag vet men hej vad gör man inte för familjen (?). Iallafall jag vakna med gammalt smink och världens huvudvärk så det var bara att ställa sig i duschen snabbt för att försöka fräscha till sig så gott som möjligt. Efter det så började stressen, med sminkning avklarad så startades en fototävling mellan min pappa och min mosters man, de skulle nämligen se vem som kunde ta mest bilder på mig under kortast tid. haha smartasses eller hur? Klar med det så satte jag mig i bilen för att köra till skolan och gissa om det tog lång tid pga någon avspärrning, självklart får jag panik men lyckas ändå komma fram i tid. Det blev dessvärre ingen champangefrukots för min del då jag hade lovat mamma att hålla mig så nykter som möjligt till min mottagning. Kl 10.30 skulle klassen fotograferas med sina studentkläder och studentmössa men tror du de håller tiden (?) No way, vi fotodes ca 1 timme senare än planerat, sedan blev d en sista lunch i vår kära matsal. Efter det gick allt extremt fort, från att sitta i aulan och öva på låten vi skulle sjunga då vi sprungit ut till själva utspringet. Kändes som allt gick på en sekund fast det igentligen tog 1 timme. När vi sprang ut så hade jag ännu inte insett att jag verkligen tagit studenten och den tanken har fortf inte smälts men det kommer väll antar jag. Väll ute på skolgården framför minst 700 väntandes föräldrar, släkt och vänner så sjöng vi för våra liv. Det var en blandad stämning av lycka men samtidigt sorg eftersom vi visste att det här var sista gången vi alla skulle vara samlad på en och samma plats. Det var lixom slutet på oss men början på våra individuella liv. Sen var det dags att leta reda på familjen och tro mig det var allt annat än lätt men tillslut lyckades jag hitta mitt plaket i vimmlet av folkmassan. Blev bemött med en grupp av människor som kasta serpentiner på mig och hängde det ena och andra runt min hals samtidigt som en annnan tog bilder. Humöret var på topp kan jag ju säga. Sen var det bara att stressa till nästa moment, nämligen flaket vilket jag kan säga är det ROLIGASTE jag gjort i hela mitt liv. Kommer aldrig någonsin glömma känslan av att åka på vårat dekorerade flak med öl/cider i örat och över hela kroppen. Var som nerdränkt i allt av det. Sminket rann, håret stripades men ingen brydde sig för dagen var vår, ingen annans. Vi åkte vår rout runt stan och blev dygnsura omvartannat. Tillslut efter 2 timmars åkande blev jag ikastad av min kära bror och bästa vän som hade varit m mig på flaket i fontänen vid plattan. Undra hur många som filma och tog bilder på oss igentligen, undra vart alla proffsbilder hamna (?). Efter det så mötte jag upp min kära bumbifamilj som skulle med på min mottagning :) Helt borta och halvdöv så kom jag äntligen hem och sprang raka vägen in i duschen för att få bort skiten jag lyckats samla på mig under resans gång. När det var klart så var det dags att hälsa alla välkomna, äta, fortsätta dricka (som om jag inte gjort det tillräckligt vid det här laget, haha). Folk strömmade in och jag kände mig tacksam över att ha så många som bryr sig om mig, och över att så många samlats för att fira en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Festen fortsatt till sent in på natten och vad som hände sen, ja ni det får bevaras i mitt och deras hjärtan.
P.s. bilderna läggs upp i nästa inlägg.
PEACE, LOVE AND RESPECT
Kommentarer
Trackback
