Chinchillas secrets

Kände att det kanske var på tiden att börja skriva igen, eller vad anser ni mina kära läsare? Om jag har några kvar det vill säga. Man kan väll lugnt konstatera att det har varit en öken i min blogg och jag ber verkligen om ursäkt för det men har varit en hektisk månad men nu ligger jag här igen, sjuk! Surprise, surprise lixom. Som jag sagt tidigare så är jag inte den bästa på att ta hand om mig min kropp och det hjälper inte heller att jag har världens sämsta immunförsvar. Så Rebecca + festande + stress + helt omvänt tidsrytm = 40 graders feber, blåsor, halsfluss, ont i huvudet, ont i öronen = lilla sjuklingens symptomer. Typiskt är det också att jag blir sjuk ca 1 vecka innan jag ska ta studenten. Får verkligen hoppas att det här går över till dess, annars är det ganska kört.

Som ni kanske fattat redan så har jag spenderat senaste månanden med party hatten på och ett glas med något i handen. Men detaljer om vart och med vilka behöver vi inte gå in på. Däremot vill jag bara säga hur glad jag är att jag fann er bumbifamiljen (ni vet vilka ni är). Ni har kommit att betyda skit mycket för mig och jag vill inte vara utan er. Sen vill jag även säga att jag fortfarande är grymt glad över att jag har min Raida, you know you rock my world babe.

Nu är det countdown till utspringet, tjalalalalala. Exakt 8 dagar kvar biatches.