kan inte sova :/.
Har legat i sängen och vänt och vridit den senaste timmen utan någon vidare framgång. Så mycket tankar har snurrat runt i mitt huvud hela kvällen och jag tror det är anledningen till att jag har så svårt att somna. Jag har legat att tänkt på varför vi människor har så svårt att uppskatta varandra medan vi fortfarande har varandra. Varför vi (eller de flesta av oss ungdomar) spenderar så lite tid med våran familj när vi har chansen och varför vi inte berättar för våra nära och kära hur mycket vi älskar de oftare? Varför ska det behöva hända så förödande saker som att man tex förlorar en nära person för att man ska börja upp ögonen och börja agera annorlunda? Att man kanske tar sig tiden och umgås mer med familjen? Att istället för att gå ut och festa varje helg så har man en hemma kväll med sin familj? Varför gör man inte sånt som har betydelse istället för att ångra att man inte gjorde det när personen inte längre finns på denna jord? Jag säger inte att jag är någon ängel, absolut inte. Jag är och har varit en sån person som inte direkt satt min familj i första hand när det gäller tiden jag spenderat på folk, men nu ska det bli ändring på det. STOR ändring. Det slog mig nämnligen nu när jag låg i sängen att man vet aldrig när man förlorar en person, speciellt inte när ena personen bor utomlands. Jag syftar på min pappa som jag för tillfället bor hos. Visst vi har haft våra problem över åren men det förändrar inte att jag älskar honom och att jag skulle känna sån ångest om jag inte tog vara på tiden jag har med honom. Det är dags att uppmärksama de man har nära och då menar jag inte vännerna, utan jag menar de som varit där sen man föddes; FAMILJEN. För i slutändan är det de personerna som står kvar, vänner varar tyvärr inte alltid förevigt och de som gör är de som man lägger under kategorin familj. jag älskar min familj och skulle göra i stort sätt allt för de, jag önska bara att de kunde se den kärlek jag kände för de. De som känner mig vet att jag har jätte svårt att visa känslor, iallafall de känslor som har med ordet älska att göra, speciellt när det kommer till min familj. Vet faktiskt inte varför det är så vet bara att jag måste ändra på mig innan det är för sent. Om ni känner igen er i min text så är det nog dags för er att ta en tankeställare om hur ni värderar de ni älskar. För dagen vi lever i idag kommer aldrig tbx och det som ni kanske ville säga eller göra kanske ni aldrig får chansen att göra.
Sist vill jag bara säga; Mamma, Pappa, Lillebror - JAG ÄLSKAR ER AV HELA MITT HJÄRTA!
