Lördags filosofi.

Står inte längre på stadig mark, eller det har jag nog aldrig riktigt gjort men just nu känns det som att marken under mig öppnas och jag riskerar att ramla ner om jag inte gör något drastiskt snart. Det finns miljontals anledningar till varför jag känner såhär, varför jag befinner mig i denna situation just nu. Några av dessa är väll psykiska, andra fysiska. Måste börja tro på mig själv igen. Måste börja förverkliga mina drömmar igen. Måste sluta kämpa för andras lycka och istället börja kämpa på min egna. En viss person sa till mig för några dagar sen att: om du inte känner dig trygg i dig själv så kommer du aldrig känna dig trygg hos någon annan. Ligger mycket i det, mer än jag nog insåg då. Crossing my fingers and hoping for the best.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0