Wake up world.
Det är sjukt så vi människor kan ta saker för givet. Vår familj, vår skolgång, maten som står på bordet och tom taket som skyddar oss från oväder och som ger oss en trygg miljö att sova i. Vi är själviska och tänker sällan på våra medmänniskor. Vi slår på våra tv apparater och kollar på någon dokumentär om barnen i tex Haiti och vi fäller ibland tom en tår pga hur deras livsstandard ser ut. Men så fort vi byter kanal eller stänger av tvn så återgår vi till våra dagliga rutiner. Alla har vi gjort det någon gång. Tänk vi mycket vi skulle kunna åstadkomma om vi alla enade hjälpte vår värld genom att bla i detta fall bli världsförälder. Vi lever i ett land där i stort sätt allt är gratis och där tryggheten är en del av vardagen. Jag känner sån skam för de som sitter hemma med feta bankomat konton och som ändå inte skänker ett enda öre. Bara 100 kronor skulle kunna förändra ett barns framtid. Från att dö till att kunna ha möjligheten att skaffa sig en utbildning och sedan ett jobb för att kunna försörja sin familj. A jag vet inte, just nu när jag sitter och kollar på unicefsgala så övervälls jag med känslor och tankar. Det är svårt att få fram allt eller överhuvudtaget sortera de för tillfället. När programmet är över och jag haft lite tid att smälta saker och ting så kommer jag nog försöka skriva ett längre inlägg om alla mina tankar/känslor kring just detta ämne. Brinner så starkt för detta och det har jag nog bevisat lite smått eller försökt genom att ha arrangerat 2 välgörenhetsgalor för utsatta barn i Colombia. Nej nu ska jag fortsätta kolla på denna underbara gala, som jobbar mot något som faktiskt är livsviktigt.
Bless,
R.
