En del av mig...

... önska att jag hade samma mentalitet inom kärleksområdet som jag hade när jag var tonåring. Då jag kunde stänga av helt och tillät mig aldrig att fastna för någon. Hur kommer det sig att man blivit så mesig med åren. Ibland känner jag inte igen mig själv inom kärlek. Att jag visar det starka intresset som jag inte för 5 öre hade visat om jag var 14 år igen. What happened? Till viss del är det ju bra och det har varit en proccess i sig att lära sig själv att vara mer öppen om sina känslor men ibland önska jag att jag bara kunde stänga det och bli kall. Tur att jag har lite av den förmågan kvar men den varar dock inte länge, vilket sucks. :/ Don't want my heart to get broken. Never wanna feel the pain!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0