9:nde November 2010 (Bogota, Colombia)
Ni kanske undrar vad som hande med mitt inlagg fran igar och varfor jag inte kom att skriva nagot pa hela dagen? Enkelt sagt sa var det en valdigt overvaldigande dag. Det var namnligen min forsta arbetsdag pa barnhemmet. Ni som kanske inte riktigt har uppfattat vad det ar jag ska gora dar sa har jobbar jag for tillfallet som voluntar pa barnhemmet dar jag har olika uppgifter, bland annat att hjalpa till under maltiderna med att mata barnen och sen ocksa att stimulera barnen genom olika aktiviter/lekar. For somliga kanske detta later som nagot extremt spannande och kul sak att fa chans att gora under ens liv men for mig har det inneburit sa mycket mer da detta var mitt forsta "hem". Jag tror inte riktigt jag fattade situationen eller det jag skulle komma att kanna forrens jag hade fatt en rundvandring kring barnhemmet och skulle satta igang och mata mitt forsta spadbarn. Hans namn ar Esteban och ar en guldklimp jag aldrig kommer att glomma. Hans stora mandelogon stirrade oskyldigt upp pa mig och det sag nastan ut som om han stallde mig fragan om jag var hans mamma. Det var forst har som jag verkligen fick kampa tbx tararna och kande hur jag bara ville ta barnet och springa darifran, ge honom den karlek och det varma hemmet han ar vard. Det skar i hjartat under hela dagen da jag utsattes for personliga provningar. Att handskas med barn som lever pa barnhem ar langt ifran latt, speciellt for en person som sjalv befunnits i en av de spjallsangarna en gang i tiden. Det tog lang tid innan jag formadde mig slappa Esteban, men jag var illa tvungen da det var fler barn som stod pa tur att bli mattade. Mitt andra barn blev en liten flicka, pa nagra manader. Det kanske later hemskt men jag minns faktiskt inte hennes namn. Sa det far jag helt enkelt aterkomma med nagon annan dag. Det ar inte det att hon var mindre vard i mina ogon utan bara det att det blev sa mycket att ta in pa en dag. Vad deras rutiner ar, vem som far gora vad, namnen pa over 10 barn och halsoregler for mig nar jag vistas kring barnen. Till henne gav jag iallafall fast foda bestaende av soppa, ris, mosad potatis och kottfarsas. Och redan har insag jag nog inte hur svart det skulle bli att ga ifran de sota sma anglarna. Sa fort hon var matt och belaten sa bad en i personalen mig att satta pa henne hennes skor sa att hon skulle kunna knalla runt i rummet men sa fort jag slappte ner hennes mottes jag av ett vral. Och sa holl det pa i en timme, tills jag helt enkelt var tvungen att slappa henne for att ga och ata lunch med Ines som ar agaren av barnhemmet. Jag kande har hur det bara sattes en kniv i hjartat och hur tararna aterigen borjat formas, jag vet helt enkelt tvungen att springa ut ur rummet for att inte lata barnen se min sorg. Efter mig horde jag bara hennes grat och skrik efter mig. Det ar ingen latt match det jag gick igenom pa min forsta dag men en nyttig sadan.
Hon blev en av 5 som under dagen skulle ge mig en san provning. En liten kille kallade alla mamma och kunde inte sluta le nar man visade sitt intresse for honom men sa fort man vande sig for att kolla pa nagon av de andra barnen sa forsvann det vackra leende och forvandlades till en tom blick. Sen hade vi en till liten filur som heter Santi som for nagon anledning bett alla barnen sa fort de kom nara honom, personligen tror jag att detta ar for att han sjalv vill ha uppmarksamheten och ogillar nar man delar med sig den till fler an han sjalv. Sen fanns det en till liten sot flicka som bara hade en totalt tom blick och for mestadels bara lag pa golvet och sitta in i vagen. Detta var oerhort svart att se och man kande i stundtals sig som helt hjalplos. Man vill ju gora sa mycket for dessa underbara barn men det finns sa lite man kan gora i verkligheten. Det enda som finns att gora ar att ge de sa mycket karlek, omhet, uppmarksamhet och se till att stimulera de genom att prata med de under tiden man vistas dar. Jag kan aven tilllaga att det dar forsta motet med "min" lilla alejandro satte verkligen spar hos mig for varje gang han blev tjinkig eller vorja grata sa slappte jag allt annat for att gosa med honom. Pa ett satt sa blev han min lilla egna och darfor ville man ju visa extra intresse for honom for man vet ju aldrig nar han far kanna det igen. Istallet for vara en i mangden, fa vara den allt kretsar kring som barn vanligtvis far vara i en familj. Mycket intryck, mycket kanslor och mycket overvagande kring mitt egna liv blev resultatet av en dag pa mitt forsta "hem" och jag antar att detta bara ar borjan pa nagot stort. Mer kan jag inte riktigt saga, det ar svart att satta ord pa allt och det kommer nog ta ett tag innan ni far en fulllandad "redogorelse" for vad som virvlar runt i mina tankar just nu men ni far ha lite talamod med mig helt enkelt.
Som tur var sa gavs jag ledigt i tva dagar framover, bland annat idag for att hjalpa den svenska familjen att komma lite till ro da de har massa kvar att gora innan sjalva adoptionen ar helt klar. Sa nu far jag iallafall lite tid att reflektera och forsoka kanna efter och kanske tom redan borja bearbeta det traumatiska kanslorna som dok upp vid min forsta jobbdag. Det som ar sakert att saga ar nog dock att det har kommer bli allt annat fran en latt eller kort process.
Denna dag kommer jag antagligen bara med mig tills sista dagen pa jorden.
Bless <3.
Gamla stan, Boleromuseet och Katedralen.
Godeftermiddag landet lagom,
Nu har vi precis avnjutit en lunch bestaende av spaghetti och kottfarsas, kan det bli mer svenskt? don't think so men det gick hem i magen. Som jag sa innan sa har vi varit pa en mini upptacktsfard idag och den borjade med att vi bilade in till den gamla stan, aven kallade la candelaria. La candelaria ar Bogotas motsvarighet till gamla stan i sthlm och ar belaget i sodra delen av Bogotas centrum, oster om presidentpalatset och stora torget (Plaza de Bolivar).
Har kan man besoka indianmuseet och sedan strosa omkring i den politiska maktens byggnader, efter en stunds promenerande sa hamnar man automatiskt i la candelaria, och ju hogre upp i backarna man gar desto finare blir husen som oftast ar renoverade. En sondagsformiddag som denna var det perfekt att ga dar for att det ar lugnt och lite folk, dvs det kanns lite tryggare... Tyvarr sa ar ju indanmuseet dessvarre inte oppet pa sondagar sa det fick vi leva utan men daremot sa tog vi en titt inne i Boteromuseet som ar lamplig avslutning pa dagens vandring. I de vastligaste delarna anvands manga av byggnaderna fran kolonialtiden som skal och universitetslokaler och osterut ar det mer boende, resturanger och affarer.
Boteromuseet ligger inrymt i ett aldre hus med en vacker gard. Har var det mycket rofyllt och det fanns en stor samling av Boteros egen konst att titta pa. Han har aven skankt en del tavlor fran sin privata samling med konstnarer som Picasso, Leeger, Degas och Giacometti m.fl. Det finns aven ett litet fik och en presentshop som man kan besoka nar man anda ar dar inne.
Vid presidentpalatset ligger ocksa museo arqueologico, inrymt i en otroligt vacker kolonial byggnad. GIllar man inte arkeologiska fynd ar iallafall byggnaden i sig vard att besoka. GIllar man daremot arkeologi far man upplevelsen av byggnaden pa kopet. Framst ar det indian kuluterernas kermiakforemal som visas, men aven textiler m.m.
Nastna lika fin byggnad ar det gamla jesuitklostret, som en tid tbx fungerade som fangelse, ett par steg langre norrt pa samma gata. Har finns idag museo de arte colonial. Mycket traskulpturer och stora malningar med religiosa motiv men ocksa portratt samlada i stora salar, en hel del verk med urpsrung i Europa. Kyrkonserter ges ibland i en av salarna.
Vi hann aven ta en titt in i den stora katedralen som var helt magisk inuti. Eftersom vi var dar pa just en sondag sa hade de en stor gudstjanst som vi fick ta del av dar tre praster stod och predikade samt en stor kor sjong. Det var en riktigt maktig upplevelse. Efter det sa vandrade vi vidare langst de tranga gatorna tills vi nadde parkeringsplatsen dar vi hade stallt bilen, sen var det bara att rora sig hemat i den stora trafikmassan. Glad ar jag iallafall att vi inte krockade for tro mig da jag sager att vi var bara ngn millimeter ifran att gora det ett antal gng med allt fran bussar till motorcyklister.
Det man kan saga om dagens utflykt forutom att det var kul att fa se en annan del av Bogota var den fattigdom som var sa extremt pataglig. Har hos Hernando ar det inte sa att man kollar ut genom fonstret och ser en tiggare, utan han har turen att bo i en av meddelklass omradena dar man har grindar som haller obehoriga utanfor. I gamla stan och pavag dit var det som att komma till en helt annan plats. Dar satt smutsiga tiggare pa gatan och bad om mat/pengar, de kom fram till bilarna nar man stod vid rodljus och utforde olika "tjanster" for pengar som tillexempel att tvatta rutorna pa bilen eller sa salder sma barn godis eller tidningar. Man blev helt plotsligt omringad av forfallna hus och avgasmoln som hette dugga. Det var med andra ord langt ifran idyliskt, men a andra sidan valdigt nyttigt att se. Man sitter helt plotsligt ett annat varde pa det man har hemma i sverige. Det man tidigare tagit for givet kommer man forhoppningsvis vardera pa ett helt annat satt nar man kommer tbx. Jag hoppas iallafall att jag gor det. Jag kande i mellertid att tararna formades lite bakom ogongloben. Det har ar trotts allt "mitt folk", mina landsman pa ett satt och att se de leva i san total missar men anda med ett leende pa lapparna far mig att forundras de. Att de orkar leva pa det satt som de gor ger mig kraft att vaga ta chanser i mitt egna liv samt att verkligen utratta och inte bara dromma kring saker jag vill astadkomma.
Om nagra timmar ska jag och familjen ga till det stora kopcentrumet som ligger bara en kvarts promenad fran Hernandos hus for att ta ut lite pengar. Innan jag reste hit sa visste jag inte riktigt vilken valuta som hade nagot varde. Om det var dollar, euro eller pesos. Dock sa har vi fatt det klargjort for oss att det enda som gar att handla for just nu ar pesos, allt annat ar vard nada. Sen ska vi vall sa smaningom ata middag och vi hade vall tankt kolla lite pa nagon film ikvall innan det ar dags att krypa till kojs. Tidig somngang blir det iallafall for min del eftersom jag maste fa en god nattssomn (vilket jag inte fick inatt pga konstiga/jobbiga drommar) sa att jag orkar jobba imorn pa barnhemmet. Det blir min forsta dag sa ni far halla tummarna att jag ens hittar dit med tanke pa den galna trafiken samt att jag ens satter mig pa ratt buss. Haha, maste erkanna att jag ar en aning nervos for att tappa bort mig och hamna nagon helt annanstans men det ar vall bara att bita ihop och gora sitt basta med att ta ratt nummer/farg pa bussen man hoppar pa.
Tills nasta inlagg vill jag bara saga att jag beundrar mitt folk och dess hjaltemod. Ma gud ge de kraft att forsatta.
Bless <3.
7:nde November 2010 (Bogota, Colombia)
Nu har regnet antligen upphort. Jag vakna tidigt imorse, vid 5 tiden tror jag det var och horde hur det smattrade mot fonstret och sa holl det pa tills for bara nagon timme sen. Vi far vall hoppas att det blir ett ordentligt uppehall idag eftersom jag, Hernando och familjen ska besoka den vackra marknaden i Gamla Stan. Man vill ju hinna utforska sa mycket som mojligt nu nar man vall ar har och inte angra att man inte besokte nagon plats nar man ar tbx i kalla Sverige. Forresten sa ska jag nog inte klaga for mycket pa svenskt vader just nu med tanke pa att Colombia ar mitt uppe i sin regnperiod. Inte bara det sa har sommaren inte riktigt satt igang har an och det ar faktiskt svinkallt. Lite trakigt men forhoppningsvis sa vander det snart. Hur ar vadret hos er? Har det borjat snoa an?
Som sagt sa ar planerna for idag att strosa runt bland standen pa marknaden och sen atervanda tbx till huset for lunch/middag beroende pa hur lange vi blir kvar dar. Man kanske ska passa pa att kopa lite julklappar nar man anda haller pa, nagot annorlunda som har mer betydelse an varde. Vi far se vad man hittar. Nu star Hernando och ropar pa mig och sager att det ar dags for oss att rora oss sa jag maste tyvarr lamna er med detta kort inlagg for nu men jag lovar att skriva mer nar jag/vi kommer hem igen.
Tills dess ta hand och varandra och glom inte att tala om var era nara och kara vad de betyder for er varje dag. For man vet tyvarr aldrig nar sista gng man ser de blir.
Bless <3.
Blickar upp mot anderna.
Hej igen,
Vet inte riktigt vad det ar med mig och denna berg-o-dalbana av kanslor pa en och samma gang. Ena sekunden kan jag kanna att jag trivs helt OK har och att detta kommer bli ett aventyr som jag sent kommer glomma och nasta sekund far jag panik och vill bara hem till Sverige. Kan inte satta ett finger pa vad det beror pa. Jag far en klump i magen, kanner nastan hur tararna bildas bakom mina ogon och kanner mig nastintill svimfardig. Men som jag sagt innan, jag ar ingen som ger upp i forsta taget, det har jag aldrig gjort och kommer aldrig gora heller. Jag ar for envis och stark for det men angesten jag kanner och som far mitt hjarta att vilja hoppa ur kroppen ar ingen skon sadan. Jag tanker pa min familj, mina vanner och pa min vardag och langtar faktiskt en smula tbx till det jag klagade pa nar jag vall hade allt sa nara. Men det ar vall sa det funkar ibland, man vet inte vad man har tills man i stort satt forlorat det. Nu har jag ju inte forlorat nagot (iallafall inte vad jag vet) men jag ar utan det, jag ar pa andra sidan jordklotet i ett frammande land med frammande manniskor och en frammande kultur. Tror inte jag riktigt till 100% insett det till fullo an. Jag ar langt ifran hem, jag ar langt ifran min vardag och langt ifran nagot jag kanner igen. Husen ar sig olika, klimatet likasa och folket ar inte alls som de man ar vana vid att mota pa gatorna i Sverige. Jag ska inte klaga, jag har blivit given en stor mojlighet. En mojlighet som inte alla ges och det ar att atervanda till mitt hemland. Skrammade ar det oavsett hur tacksam jag an ar. En dag som denne sa hade jag foredragit att ha akt hit med nagon, sa att jag hade sluppit att kanna mig sa ensam men det hade a andra sidan inte varit likt mig. Att luta mig pa nagon. Ensam ar stark eller vad are man sager? Hoppas det galler denna gang ocksa. Det har ju pa ett satt fungerat i andra svara kapitel av mitt liv. Tankebanorna virvlar omkring som en storm i mitt huvud och det ar svart att samla tankarna och fa ner de har i bloggen men jag gor mitt basta.
Jag visste ju till viss del innan att denna resa skulle innebara en form av kanslokrig men jag trodde det skulle droja nagra dagar innan jag kande sahar eller sa kanske det denna gang funkar tvartom. Att jag lite smatt vantrivs i borjan och sedan om nagra veckor inte vill lamna detta trotts allt vackra land. Jag sitter och blickar ut mot Anderna och tanker pa allt som hant senaste aret. Hur snabbt detta ar egentligen har gatt forundrar mig. Man han knappt blinka sa var det slut. Som sagt sa har mycket hant, bra och daligt. Man kan vall saga att detta ar verkligen fatt mig att oppna ogonen rejalt. Kanske far denna resa mig att oppna ogonen annu mer kring vem jag ar och vad jag egentligen vill med mitt liv. Detta ar en form av sokande for mig och kanske tom ett satt for mig att vardera det jag har hemma mer an vad jag gjort tidigare. Time will tell som jag sagt sa manga ganger innan och det kommer det ocksa gora. Det ar svart att bearbeta allt man ser nar man ar pa plats, kanske kravs det att jag ar borta ett tag och sen atervander till Sverige och far smalta alla intryck och upplevelser innan jag vet vad denna resa givit mig.
Det enda jag hoppas ar att imorgon blir en battre dag och jag mot formodan kanner mig mer hemmastadd.
Bless <3.
6:e November 2010 (Bogota, Colombia)
Hej alla glada,
Nu har jag precis ätit lunch med den svenska familjen. Klockan är 14:30 på eftermiddagen här och det är 16 grader men regn. Vi hoppas på uppehåll då tanken var att vi skulle ge oss ut på en promenad kring kvarteret. Den svenska familjen kom som sagt igår eftermiddag och är här för att adoptera en liten guldklimp vid namnet Jhoan. De är extremt trevliga och öppna människor. Det känns faktiskt noggorlunda skönt att ha de här, som en liten andra familj. De har även en son på 7 år som heter William som är full med liv och ser fram emot att få en lillebrorsa mer än allt. Jag kan aldrig riktigt sätta mig in i deras situation men jag kan tänka mig känslorna kring det, förväntan som de har och hur allt sakta börjar bli verklighet för de. Det är magiskt och jag är tacksam över att jag får vara en del av deras livs äventyr. För det är trotts allt vad det är. Deras äventyr liknar mycket det mina föräldrar fick genomgå, hela processen osv som krävs för att kunna adoptera. Det är nyttigt för mig att se det tror jag och kommer nog få mig att få mer förståelse för vad de fick gå igenom under både tiden de vänta på att få mig och min lillebrorsa.
Som sagt så har det regnet i stort sätt hela dagen men för tillfället så är det tro det eller ej så är det för tillfället uppehåll just nu och därför ska vi snart snabba oss utan innan ovädret återvänder. Lorenzo sitter som vanligt vid sin bur och pratar med alla som vågar gå nära. Hernando springer runt och fixar i köket, William sitter på sitt rum och spelar tvspel medan jag sitter med familjen i vardagsrummet och dricker kaffe, eller jag dricker inte kaffe men de gör det. :)
Humöret för idag känns faktiskt bättre. Vet inte om det beror på att den svenska familjen är här och därför känns det lite mindre ensamt men jag ska inte ljuga, sakna vissa oerhört mycket i sverige. Saknar att veta hur allt går till, var allt ligger och kulturen. Allt är nytt för mig här, absolut allt men det ska nog bli bra tillslut. Som isbjörnen sa inatt, det går över med tiden och gud vad jag hoppas det. Vill ju få det mesta utav denna resa, inte ångra att jag inte gjorde något och inte tog vara på tiden. Det här är mitt val och jag ska se till att göra det bästa av det.
You are your own boss, don't you forget it!
Bless <3.
5:e November 2010 (Bogota, Colombia)
Hej alla nara och kara,
Idag ar min forsta riktiga dag i Bogota och man kan vall saga att jag var uppe med tuppen eller nej vanta, jag menar jag var uppe med papegojan. Han heter som sagt Lorenzo, ar gron med en gul flack i panan och alskar uppmarksamhet vilket gor att han aldrig ar tyst. Forst nar jag vakna sa forstod jag inte riktigt var jag var och det tog nagra sekunder innan jag fatta att jag befann mig langt hemifran, pa en annan kontinent. Vad som agerade lite som hjalpmedel var ocksa de flygplan som varje kvart aker over huset jag bor, det ar ju inte direkt fallet i stockholm, inte heller har vi det sa kallt inomhus som det blir har pa natten/morgonen. I sangen blev jag liggande ett tag for att smalta allt pa nytt. Efter nagra minuter sa borjade magen kurra sa da var det dags att stiga upp. Tanken var att jag skulle avnjuta en skon varmdusch och fixa mig for frukost men nej nej, varm vatten, var ar det? Haha man kan ju saga att jag fick en rejal chock nar jag sattte pa duschen och allt som kom ut ur kranen var iskallt vatten. Efter cirka en kvart gav jag upp och konstatera snabbt att duscha ar nagot jag kommer gora sa sallan som mojligt, endast nodfall. Jag och kallvatten ar namnligen langt ifran goda vanner och kommer nog inte bli det under den har resan heller. Jag fick helt enkelt gora en turkdusch, som det sa fint kallas. Fardig och klar kom jag ner till en pratglad Lorenzo och ett framdukat frukostbord med diverse saker pa. Bland annat: agg, mackor, musli, yogurt, te och farskpressad juice. Somliga skulle nog kalla att det var dukat for en drottning. Matt blev jag iallafall utan tvekan. Nar maten var undanstadad sa var det dags for lite lasning, sa jag satt mig i mitt rum som for ovrigt blickar ut over varan mini tradgard som bestar av en mini lektstuga och nagra trad som planterats langs murvaggen som ar en avskiljare mellan varat hus och grannen. I huset rorde sig en hel del folk, bland annat 2 hantverkare, Hernando som holl pa att gora iordning for en svensk familj som ska komma idag for att adoptera en son pa 3 ar och varan housekeeper som jag totalt glomt namnet pa (aja far fraga henne vad hon heter nar jag ser henne igen).
Nu har jag precis avnjutit en lang 2 ratters lunch, kott/potatis, sallad och en gronsakssoppa blev det. Mumsigt faktiskt. Innan det lunchen sa hade jag och Hernando precis stigit innanfor dorrarna efter att ha varit pa en mini sightseeing av kvarteret dar jag bor. Ett ord: AVGASER! Wow sager jag bara haha forstar inte hur folket har klarar av att andas in den har s*iten dag ut och dag in, men jag antar att det ar nagot man vanjer sig vid tillslut. Kor som idioter gor de ocksa, trodde faktiskt aldrig jag skulle saga det men de kor varre an spanjorer. Otroligt va? De verkar inte ha vajningsregler, noll koll pa hastigheten och sen verkar de inte riktigt ha forstatt vad rodljus ar. For ovrigt sa var vi ocksa forbi barnhemmet en snabbis, sa att jag skulle fa lara mig vagen och for att jag skulle hinna saga hej till Ines innan jag borjar jobba pa riktigt. Kanslan av att kliva in i barnehmmet var som den jag fick nar jag klev av fygplanet igar, en kansla av tomhet. Hade kunnat satta pengar pa att jag skulle falla en tar eller nagot sa fort jag klev innanfor dorrarna dar jag bott nar jag var nyfodd men icke sa nicke, inte en tar. Ingenting, bara en kansla av ensamhet och tomhet. Aja vad ska man saga, allt blir inte som man tankt sig. Kollade runt lite pa fotona som de hangt pa vaggarna och hitta bland annat ett foto pa min lillebrorsa som ar taget nar vi bodde i USA, hitta aven bilder pa vanner till familjen. Sa det var lite roligt, dock hann jag inte hinna hitta nagot foto pa mig men jag lar ju ha tid over att gora det nagon annan dag med tanke pa att jag kommer spendera all min tid dar fran och med mandag. Hur jag kanner just nu tror jag nog att jag skippar att skriva om for det blir for ledsamt, kan vall saga att jag faktiskt kanner mig en aning ensam och bortkommen men kanske ar det normalt nar man kommit till en helt ny plats dar man inte kanner nagon. Vi far helt enkelt hoppas att det forandras med dagarna. Som jag smsa till min isbjorn nyss sa vill en del av mig pa satt och vis redan atervanda till stockholm men stoltheten inom mig vagrar ge upp sahar latt. Jag menar det ar inte forsta gangen jag kastas ut i livet ensam, och antagligen inte heller den sista. Det ar bara bita ihop och gora det basta av situationen.
Att hitta sig sjalv ar aldrig enkelt men nar man vall gjort det sa har man nog hittat nyckeln till framgang i livet.
Bless <3.
4:e November 2010 (Bogota, Colombia)
Mitt aventyr borjade inatt klockan 4 pa morgonen da alarmklockan ringde och det var dags att stiga upp och gora sig iordning. Nar vall sista packningen var nere och jag hade sagt hejda till mamma sa var det bara att satta sig i bilen och bege sig mot arlanda flygplats. Kan overdriver inte da jag sager att man kunnat slappa en fjader och hort den nudda golvet, jag och pappa var helt sjalva pa motorvagen. For ser som inte vetat om att jag ska aka sa kan jag ju saga att det inte direkt var den mest planerade resan hittills utan snarare en spontant sadan. Min foraldrar hade for ett ar sen erbjudet att betala min flygbiljett ner till Colombia under forutsattningen att jag akte inom aret, alltsa 2010. Med tanke pa hur laddad resa det skulle bli sa valde jag att skjuta upp det och skjuta upp det tills manaden blev oktober. Vid en middag paminde mina foraldrar mig om dealen for att jag skulle fa aka ner gratis var och med tanke pa att det redan da hade blivit knappert med tid sa var det bara att kolla upp bra och billiga flygbolag. Vi hade ett, Pampa tours som specialiserar sig pa resor till Sydamerika. Det var bade billigt och bra sa de fick det helt enkelt bli. Nar vall biljetten och boende i Bogota var fixat sa kan man ju saga att fjarilarna borjade flyga omkring i magen pa mig. Jag hade namnligen inte varit i Bogota sen jag var 7 ar och da minns man ju direkt jatte mycket plus att da hade jag ju sjalvklart rest ner med mina foraldrar, denna gang skulle det dock bli annorlunda. Nu helt plotsligt skulle jag klara mig pa egen hand i ett land och en stad som for mig var obekant. Om det inte rackte med min resa till Bogota sa bestamde jag och en van aven att jag skulle aka ner och halsa pa han och hans slakt nar jag anda befann mig i samma land. Han ar namnligen fran Medellin, vilket ligger ungefar en timme med flyg fran Bogota. Sa den flygresan lades till pa min reseplan och nu hade jag annu mer att se fram emot och oroa mig for. Utan tvekan dok tusen fragor upp i mitt huvud och det hjalpte inte att manniskorna som visste runt omkring mig bland annat slakt borjade stalla massa fragor om hur det kandes, for svaret pa den fragan hade jag sjalv inte kommit underfund annu. Det var nagot som jag kande pa mig att jag inte skulle kunna svara pa forrens mitt aventyr var avslutat och jag var tillbaka i Sverige. 2 manader gick forbi med en susning och helt plotsligt var det den 3dje, alltsa dagen innan min avresa. Jag kunde inte sova, ville knappt ata, kande mig ensam och forvirrad infor vad som antagligen skulle komma att vara en av mina livs storsta resor.
Nu 1 dag efter har jag fortfarande inga svar pa fragorna vanner, slaktingar och jag sjalv staller. Flygresan tog som sagt allt som allt ungefar 16 timmar. Inte direkt nagot jag skulle gora om dagligen med tanke pa min flygradsla men personligen tycker jag att jag skotte det bra. Dock kanske det beror pa att jag sov igenom stort satt hela resan. Enda gangen jag var vaken var nar jag skulle ata, kissa eller nar jag laste en snutt ur boken Skandad. Min flygpartner om man nu kan kalla det sa var en aldre colombiansk man som forvanades nar jag sa att jag inte varit tillbaks i Bogota pa 14 ar men han onskade mig all lycka till. Vall framme i Bogota blev det en hel del vantande pa det ena och det andra. Forst var man tvungen att sta i ko for att prata med immigration services om varfor man var dar, hur lange man skulle stanna och lite andra fragor rorande ens backage, sen blev det annu mer vantade nar det gallde ens vaskor plus att man var tvungen att skanna sin vaska igen innan man fick ga utanfor dorrarna pa flygplatsen. Nar allt det var klart sa var det bara att folja vimlet av folk ut bland annu en folkmassa som stod och vanta pa att se deras nara och kara. Forst undrade jag hur fasiken jag skulle lyckas hitta Hernando (en van till familjen som jag bor hos) bland alla dessa manniskor men dar mitt bland allt stok sa stod en leende, smal man som jag snabbt kande igen. Det var han, Hernando och han sag ut exakt sa som jag kom ihag frans barnsben. Det ar underligt hur ens undermedvetna funkar ibland. Att man kan kanna igen en plats, en lukt eller tom en person som man inte sett pa flera flera ar. Tur var det iallafall att jag kande igen honom for han hade missat mig totalt nar jag kom ut ur glasdorrarna. Kanske sag jag ut att hora hemma alldeles for mycket. Man kan ju alltid hoppas, haha.
Om jag ska vara arlig sa trodde jag nog att det skulle kannas mer nar jag klev av flygplanet, att jag skulle kanna att "ah nu har jag hittat hem" eller nagot liknande men min besvikelse hann snabbt ikapp mig. Om jag ska vara brutalt arlig sa kande jag inte sarskillt mycket nar jag klev av flygplanet och inte heller nar vi akte igenom innerstaden for att komma till det kvarter som nu i en manad skulle bli mitt hem. Vet inte vad det beror pa, om det har nagot med min jetlag och gora eller om jag forvantade mig lite for mycket. Att aterbesoka platsen man foddes om man har den bakgrund som jag har ar inte det lattaste i varlden och det ar nog just darfor jag hade hoppats att fa mer kanslor. Innan trodde jag tom att jag skulle borja stortgrata nar jag landat i den stad som en gang varit min. Man kan nasten tom saga att jag kande mig tom inombords. Denna resa i sig har inget STORT eller konkret syfte, iallafall inte ansalange. Jag har valt att aka hit for att se var jag foddes, for att hjalpa till sa mycket jag kan pa barnhemmet som lange var mitt enda hem och sen om jag far nagot mer utavn resan sa ar det bara ett stort plus. Jag vill inte ha for hora forhoppningar for jag ar radd att denna resa inte kommer leva upp till det. Det enda jag kan veta oavsett reslutat ar att detta antagligen kommer vara en av mina livsresor och utan att lata helt sjalvgod sa maste jag aven lagga till att jag faktiskt ar en aning stolt over mig sjalv som vagat ta detta steg helt ensam, utan nagot skyddsnat eller nagot. Det ar jag och Bogota nu, ma denna plats bli en av mina narmaste vanner och inte en av mina fiender.
Nu ropar Hernando att jag ska komma ner och ata varma mackor med honom och papegojan Lorenzo. Jag uppdatera sa snart jag far mojlighet. Vill ni ha ett nummer som ni kan na mig pa sa ar det bara att saga till sa far ni hemnummret till dar jag bor for tillfallet.
Sist men inte minst maste aven lagga till hur mycket jag saknar vissa av er darhemma, ni vet vilka ni ar. Vill bara att ni ska veta att jag mar bra.
Bless <3.
Har...
... kan ni fa folja min resa genom Colombia!
First stop:
Arlanda, Stockholm, Sverige El Dorado, Bogota, Colombia
Bok I: Skändad
När Khady Koïta var 7 år renades hon. Hon fördes till en hydda och hölls nedtryckt mot en bastmatta medan en kvinna stympade hennes kön med ett rakblad. Vid fjorton års ålder blev hon bortgift med en betydligt äldre släkting och flyttade från tryggheten i Senegal till ett okänt Paris.
I Frankrike väntade ett helvete. Hon tvingades leva instängd i en liten lägenhet, stå ut med täta och svåra graviditeter, fysisk och psykisk misshandel och ständiga våldtäkter. Hon var en fånge i sitt eget liv.
Till slut använde Khady sig av den starka livsvilja och överlevnadsinstinkt hon fötts med och slog sig fri. Efter en lång strid fick hon äktenskapet upplöst och vann över de traditioner som så starkt präglat hennes liv.
Betyg: (kommer då jag läst klart boken)
Stressigheter.
Mamma är nere och handlar i ICA lite inför middagen, ikväll blir det TACOS. Muums, vattnas i munnen bara jag tänker på det så förhoppningsvis så kommer hon upp snart så vi kan börja med det. Det ryktas även om att Bamse har en till överraskning till mig som han är påväg över med nu as we speak. Undrar verkligen vad det är men guess i'll get to know soon enought! Han ska förövrigt åka på världens nicigaste kryssning ikväll med massa annat folk man känner. Så jag hoppas att ni får en galen resa, ta det lugnt m alkoholen, bråkandet och om ni har sex använd kondom är ni snälla. ;) Mommy knows best so listen to me.
Nej nu ska jag faktiskt göra lite nytta faktiskt, datorn är dock inte en del av det idag.
Så tillsvidare...
bless..
3 november 2010.
Då var man uppe relativt tidigt iallafall. Woop woop, stolt är jag. Idag har jag vissa ärenden att ta itu med som är ett MÅSTE. Ska även möta upp min kära vapendragare för att spendera lite tid med henne och sen som sagt ska jag försöka hinna träffa isbjörnen. Sen måste det nog bli en familjemiddag, får väll se hur det går. Vädret ute är dock inte alls lockande. Det ligger regn i luften och kylan känns igenom fönstrena. Nej nu måste jag springa till bussen, uppdaterar mer sen.
... Bless
Komplimanger förgyller ens dagar...
CarlThomas King Nilsson (efter halloween natten): Lägg upp en bild på dig från igår! Det såg ut som om du kom direkt från en Sean Paul Videoshoot ;)
Apelsinjuice & rabarberpaj.
Har precis kommit hem från en mysig biokväll med isbjörnen. Som sagt så blev det due date och den var lika skön som jag trodde. Verkligen sevärd om jag får säga det själv. Blev även en kort pratstund innan min isbjörn var tvungen att åka för att hämta sin kompis. Buhu säger jag bara. :( Inget sovsällskap inatt med andra ord. Lite tråkigt men det är dags att lära sig att sova själv nu. För tillfället sitter jag och smaskar i mig hemmagjord rabarberpaj och dricker apelsin juice. Tjockis, ofcourse. Inte alls bra för min träning men hey you onlu live once. Får bli extra hård träning imorn gott folk. Har även blivit klar med min sista religionsuppsats tack vare Bamse. Vet att jag säger det ofta men måste bara säga det igen: you rock! Så ska läsa igenom hela snart och sen skicka in den till läraren och hoppas på ett MVG. :P
Planerna för imorgon är inte många. Ska försöka träffa Ankan, Bamse och så ska försöka sno en timme av Isbjörnens tid också. Som sagt blir det sista gången på ett tag, så det kommer bli jobbigt men samtidigt välbehövligt kanske. Kan ju iallafall säga att zebran kommer sakna sin isbjörn extremt. <3
Nej nu ska jag nog sätta på en film eller något för att bli lite trött sen ska jag försöka somna så jag kan gå upp i skaplig tid imorn och få massa gjort. Tills dess...
Bless.
There's a BIG difference...
2 november 2010.
Hej kära läsare, Efter mycket om och men så blev det tillslut träning på badet igår med min isbjörn och bamse + 3 till. Blev mycket magövningar men komiskt nog har jag inte ett dugg träningsvärk idag. :/ Lite små besviken faktiskt då jag tycker att jag tog i ganska mycket men får väll helt enkelt fortsätta tills jag är nöjd med min mage igen. Den ska tbx till samma form som den var när jag var dansare. You just wait and see, haha. Vi tränade till ca 12 på natten och efter det blev det att åka hem och sova med isbjörnen. Det sjuka var att precis när vi skulle somna så hörde vi en stor expolision, båda bara kolla på varandra och undra vad fan det var som hade gett ifrån sig ljudet, så vi började kolla ut genom olika fönster och tillslut så hitta isbjörnen svaret. Det var nämnligen en bil som exploderat och sedan fått bilen bredvid att också börja brinna. Det var rena infernot utanför. Kändes som rena rama valborg utan fönstret. Vi blev stående där ett bra tag medan isbjörnen filma händelsen. Dock blev det sent så vi var tuvngen att gå och lägga oss eftersom en viss person var tvungen att jobba dagen efter. Man kan ju säga att det bara var skelett av bilarna dagen efter när vi gick förbi... Undra vad skälet till att de brann var för?
... jag vill se den här filmen! Med tanke på hur rolig baksmällan var så känns det nästan som ett måste att se den här också. Eller vad tycker ni? Den har nämnligen premiär ikväll så kanske passar perfekt att se den nu när jag ska träffa isbjörnen för sista gången på ett tag. Anledningen till detta är hemligt men nej det har inget med att vi inte vill vara med varandra eller att vi kommer sluta ses i framtiden utan pga att jag har bestämt mig för att göra en viss grej. :) Så oroa er inte, we haven't let go. Idag har jag även tagit tag i en del saker som jag måste inför den här grejen. Så nu kan jag snart bocka av det från min to do list. Jag har även suttit och funderat på att skriva en lista över saker jag vill göra innan jag fyller 30 år. Har ni läsare gjort det någon gång? Jag har kommit såhär långt på denna lista:
- Åka till Colombia (platsen där jag föddes)
- Spela in en låt
- Resa till alla mina drömresemål
- Tatuera minst 2 tatueringar till
- Flyga luftballong, testa paragliding, rafting och vandra i amazonas
Listan är ännu inte färdig, men det kommer ska ni se. ;) It's a work in progress. Uppdaterar så fort jag kommer på nya saker att lägga till denna drömlista. Nej nu ska jag faktiskt gå och göra mig fin.
Måste bara säga...
1 november 2010.
Sitter och luktar cocosolja och fruktis balsam. God blandning måste jag nog påstå. Som ni kanske fatta av det så är jag nyduschad. Idag har varit långt ifrån en produktiv dag och har faktiskt börja få lite ångest över att jag låter sånahär dagar bara passerar. Lite små jobbigt faktiskt. Men jag får väll lägga till det till min lista över saker som ska förändras nästa år. Börjar bli en jäkligt lång lista över saker, haha. Men bättre att inse sina misstag och fel än att gå runt och tro att man är perfekt. Eller vad tycker ni?
Igår var en av de bästa dagarna hittills. Kvällen började på Rigoletto i stan där jag såg Saw i 3D med en vän. Det blev massa popcorn, cocacola och självklart skrik från publiken. Den var riktigt bra dock var jag lite besviken på själva 3D upplevelsen men hej vi bor i sverige, man borde nog inte förvänta sig så mycket då. Efter det så begav jag mig till badet där min bamse hade ordnat en liten överraskning. Ni kommer nog aldrig kunna gissa vad det var? Han hade ordnat så att vi hade hela badet för oss själva. Det blev jag, bamse, anka, gorilla och isbjörnen. Bamse lagade tom mat åt oss. Blev massa bad, skratt och skämt. Helt enkelt en klockren höstmys dag. You really rock bamse och du vet verkligen hur man förgyller mina dagar med våra galna äventyr. Tack tack tack. Tog även lite bilder när vi väll var där för att ha minnen från natten. Man kan ju säga att det blev en riktigt sen kväll, tror inte vi kom hem förrens runt halv 4 eller något liknande och eftersom isbjörnen min var tvungen att gå upp och jobba så blev det inte mycket timmars sömn. Men som jag sagt innan så kan jag sova när jag är död, livet är till för att levas.
... Anka & Jag!
... Isbjörnen & Jag <3!Ikväll är planerna ännu oklara, hade varit sjukt skönt att träna men vet inte vart man ska gå och träna, har ju som sagt inte skaffat ett gymkort än. Får se hur det blir med den saken och får även se om isbjörnen har tid att ses efter han själv har tränat. :) Hålla tummarna kan man ju alltid göra iallafall.
Nu ska jag faktiskt sätta mig bredvid min brorsa och mysa lite. Var längesen vi hade en sån dag/kväll.
Bless.
Dagens quote.
31 oktober 2010.
Javisst ja, jag har bestämt mig för att sluta dricka eller iallafall sluta dricka den mängden som jag gjort senaste dagarna.
Bles.
