Chinchillas secrets

Mitt aventyr borjade inatt klockan 4 pa morgonen da alarmklockan ringde och det var dags att stiga upp och gora sig iordning. Nar vall sista packningen var nere och jag hade sagt hejda till mamma sa var det bara att satta sig i bilen och bege sig mot arlanda flygplats. Kan overdriver inte da jag sager att man kunnat slappa en fjader och hort den nudda golvet, jag och pappa var helt sjalva pa motorvagen. For ser som inte vetat om att jag ska aka sa kan jag ju saga att det inte direkt var den mest planerade resan hittills utan snarare en spontant sadan. Min foraldrar hade for ett ar sen erbjudet att betala min flygbiljett ner till Colombia under forutsattningen att jag akte inom aret, alltsa 2010. Med tanke pa hur laddad resa det skulle bli sa valde jag att skjuta upp det och skjuta upp det tills manaden blev oktober. Vid en middag paminde mina foraldrar mig om dealen for att jag skulle fa aka ner gratis var och med tanke pa att det redan da hade blivit knappert med tid sa var det bara att kolla upp bra och billiga flygbolag. Vi hade ett, Pampa tours som specialiserar sig pa resor till Sydamerika. Det var bade billigt och bra sa de fick det helt enkelt bli. Nar vall biljetten och boende i Bogota var fixat sa kan man ju saga att fjarilarna borjade flyga omkring i magen pa mig. Jag hade namnligen inte varit i Bogota sen jag var 7 ar och da minns man ju direkt jatte mycket plus att da hade jag ju sjalvklart rest ner med mina foraldrar, denna gang skulle det dock bli annorlunda. Nu helt plotsligt skulle jag klara mig pa egen hand i ett land och en stad som for mig var obekant. Om det inte rackte med min resa till Bogota sa bestamde jag och en van aven att jag skulle aka ner och halsa pa han och hans slakt nar jag anda befann mig i samma land. Han ar namnligen fran Medellin, vilket ligger ungefar en timme med flyg fran Bogota. Sa den flygresan lades till pa min reseplan och nu hade jag annu mer att se fram emot och oroa mig for. Utan tvekan dok tusen fragor upp i mitt huvud och det hjalpte inte att manniskorna som visste runt omkring mig bland annat slakt borjade stalla massa fragor om hur det kandes, for svaret pa den fragan hade jag sjalv inte kommit underfund annu. Det var nagot som jag kande pa mig att jag inte skulle kunna svara pa forrens mitt aventyr var avslutat och jag var tillbaka i Sverige. 2 manader gick forbi med en susning och helt plotsligt var det den 3dje, alltsa dagen innan min avresa. Jag kunde inte sova, ville knappt ata, kande mig ensam och forvirrad infor vad som antagligen skulle komma att vara en av mina livs storsta resor.

Nu 1 dag efter har jag fortfarande inga svar pa fragorna vanner, slaktingar och jag sjalv staller. Flygresan tog som sagt allt som allt ungefar 16 timmar. Inte direkt nagot jag skulle gora om dagligen med tanke pa min flygradsla men personligen tycker jag att jag skotte det bra. Dock kanske det beror pa att jag sov igenom stort satt hela resan. Enda gangen jag var vaken var nar jag skulle ata, kissa eller nar jag laste en snutt ur boken Skandad. Min flygpartner om man nu kan kalla det sa var en aldre colombiansk man som forvanades nar jag sa att jag inte varit tillbaks i Bogota pa 14 ar men han onskade mig all lycka till. Vall framme i Bogota blev det en hel del vantande pa det ena och det andra. Forst var man tvungen att sta i ko for att prata med immigration services om varfor man var dar, hur lange man skulle stanna och lite andra fragor rorande ens backage, sen blev det annu mer vantade nar det gallde ens vaskor plus att man var tvungen att skanna sin vaska igen innan man fick ga utanfor dorrarna pa flygplatsen. Nar allt det var klart sa var det bara att folja vimlet av folk ut bland annu en folkmassa som stod och vanta pa att se deras nara och kara. Forst undrade jag hur fasiken jag skulle lyckas hitta Hernando (en van till familjen som jag bor hos) bland alla dessa manniskor men dar mitt bland allt stok sa stod en leende, smal man som jag snabbt kande igen. Det var han, Hernando och han sag ut exakt sa som jag kom ihag frans barnsben. Det ar underligt hur ens undermedvetna funkar ibland. Att man kan kanna igen en plats, en lukt eller tom en person som man inte sett pa flera flera ar. Tur var det iallafall att jag kande igen honom for han hade missat mig totalt nar jag kom ut ur glasdorrarna. Kanske sag jag ut att hora hemma alldeles for mycket. Man kan ju alltid hoppas, haha. 

Om jag ska vara arlig sa trodde jag nog att det skulle kannas mer nar jag klev av flygplanet, att jag skulle kanna att "ah nu har jag hittat hem" eller nagot liknande men min besvikelse hann snabbt ikapp mig. Om jag ska vara brutalt arlig sa kande jag inte sarskillt mycket nar jag klev av flygplanet och inte heller nar vi akte igenom innerstaden for att komma till det kvarter som nu i en manad skulle bli mitt hem. Vet inte vad det beror pa, om det har nagot med min jetlag och gora eller om jag forvantade mig lite for mycket. Att aterbesoka platsen man foddes om man har den bakgrund som jag har ar inte det lattaste i varlden och det ar nog just darfor jag hade hoppats att fa mer kanslor. Innan trodde jag tom att jag skulle borja stortgrata nar jag landat i den stad som en gang varit min. Man kan nasten tom saga att jag kande mig tom inombords. Denna resa i sig har inget STORT eller konkret syfte, iallafall inte ansalange. Jag har valt att aka hit for att se var jag foddes, for att hjalpa till sa mycket jag kan pa barnhemmet som lange var mitt enda hem och sen om jag far nagot mer utavn resan sa ar det bara ett stort plus. Jag vill inte ha for hora forhoppningar for jag ar radd att denna resa inte kommer leva upp till det. Det enda jag kan veta oavsett reslutat ar att detta antagligen kommer vara en av mina livsresor och utan att lata helt sjalvgod sa maste jag aven lagga till att jag faktiskt ar en aning stolt over mig sjalv som vagat ta detta steg helt ensam, utan nagot skyddsnat eller nagot. Det ar jag och Bogota nu, ma denna plats bli en av mina narmaste vanner och inte en av mina fiender. 

Nu ropar Hernando att jag ska komma ner och ata varma mackor med honom och papegojan Lorenzo. Jag uppdatera sa snart jag far mojlighet. Vill ni ha ett nummer som ni kan na mig pa sa ar det bara att saga till sa far ni hemnummret till dar jag bor for tillfallet.

Sist men inte minst maste aven lagga till hur mycket jag saknar vissa av er darhemma, ni vet vilka ni ar. Vill bara att ni ska veta att jag mar bra.

Bless <3.